Ja, så är det väl dax att börja skriva första inlägget i min nya blogg.

Oj, vad jag var trött i morse när jag skulle kliva upp...men det går bra bara  jag kommit ur sängen och fått i mig några koppar kaffe. Det är så skönt att ha ett jobb där jag kan sitta i lugn och ro hemma utan att stressa ut i snöstorm eller halka och åka iväg till ett arbete som jag inte trivs med. Så det här med att jobba på en spålinje hemifrån det passar mig som handen i handsken.Och nu har jag ju faktiskt snart jobbat där i 1 års tid så att jag har många fasta kunder som återkommer till mig nu. Men morgonpassen är väldigt lugna, kanske 1 eller 2 som ringer då, så då hinner jag vakna till i lugn och ro.Jag har det lugnt på telefonen nu så då kan jag passa på att skriva här en stund till tror jag.

Något som jag tänkte på i morse det är vad konstigt det kan vara att för några år sedan då anade jag aldrig att det var på den här vägen jag skulle fortsätta min inriktning på utan jag trodde nog ett tag att jag skulle sitta fast på mitt gamla jobb tills jag blev en gammal inventarie till slut. Men jag gjorde en helomvändning efter att jag gått in i den berömda väggen 2 gånger och beslutade mig för att förändra saker i mitt liv som inte fyllde någon funktion längre och det var faktiskt arbetet som kom på första plats  eftersom jag var så otroligt less på det jobbet att jag blev sjuk av bara tanken på att gå dit vecka ut och vecka in. Idag fattar jag inte att jag verkligen vågade ta språnget och säga upp min fasta tjänst och bara kasta mig ut i tomma intet, jag var livrädd minns jag då. Men idag sitter jag här och njuter med en kopp rykande varmt kaffe i min hand och tittar ut genom mitt fönster och ser alla som skrapar bilrutorna på sina bilar för att skynda sig iväg till arbetet.